Agnes...kära Agnes

Vad känner vi för Agnes?

- Den här boken har Claque också skrivit men den är annorlunda än Pella-böckerna. Du kan ju prova läsa den, sa mamma till mig och lämnade över sitt exemplar av Boken om Agnes.

Jag är sjutton år. Jag hade svårt att ta till mig Agnes. Det var inte det udda i henne som tog emot, tvärt om, det udda intresserar mig men det var den hårda attityden emellanåt, när hon vände på en 5-öring och gick från snäll till hård så fort som var svårare att gilla. Ärlig men hård. Jag förstod att hon hade ett hjärta till den andra flickan i boken men den visade hon på ett väldigt speciellt vis. Eller är det tvärt om; flickan känner stark för Agnes som ....ja som inte helt tar till sig väninnans beundrande?

En dag i augusti 2011 kände jag mig extra vuxen och mogen. Tog fram boken och började. Efter tre vända blad fick jag börja om! Antingen är det småbarnshjärnan som tackade för sig efter godnattsagan eller så är Anna Lisa Wärnlöf lika briljanta och kluriga meningar. Svaret är givet.

Så.....
jag betar mig igenom Boken om Agnes om kvällarna.
Som ett gruskorn i ögat har den alltid funnits där, retat mig för att jag inte klarat av att förstå dess genialitet, innehåll och underfundiga tankar.

Bit för bit tar jag mig igenom boken och får en mer nyanserad bild av Agnes, den udda, modiga, trubbiga flickan som vände så totalt upp och ner på tillvaron. Man leker med elden fastän man vet man det gör ont och man inte får.

Vad är det som får Boken om Agnes att recentionsmässigt sticka ut mera än böckerna om Pella?

Förslag?

Er Sara