Hej på er få men naggande goda Claqueälskare!
Hur har du kommit över din eller dina böcker av Claque?
Den första, andra samt tredje boken fick jag av vår mamma Stina. Det var hennes exemplar vi fick låna med stränga order om varsam hatering. Lennerbloms köpte jag själv och vårdar även denna lika ömt som mammas.
Sedan har en plan börjat pyra i skallen om att samla på mig minst ett ex av varje bok ur Pella serien att ge till min syster Ylva, vår kusin Ebba eller till mina barn Jag vet ett specifikt antikvariat i Haga, Göteborg, som jag ofta slank in i och fyndade mina exemplar. En dag låg det en bok i fönstret Kåserier av Claque. Som den dumskalle jag just då var, gick jag inte in och köpte den och dagen efter var det givetvis såld.
Min fråga ut till er i cyberetern: är det någon av er som han ett extra ex att sälja? Eller är det någon av er som bor i Göteborg och skulle våga låna ut sitt ex till mig?
Ha en fortsatt finfin dag.
Mvh
Sara
torsdag 1 september 2011
måndag 29 augusti 2011
Pellas (och Ulf Jacobs) hem
Hej där!
Visst ska en vara nöjd med det en har, med det en åstadkommit, med sitt boende, med valda ting som utgör ens hem. Doften, eller lukten kanske man ska säga, är en viktig bit av ett hem, lukten som möter näsan direkt man öppnar ytterdörrren. Avtrycket som gör varje hem till sitt unika hem. Jag kan än idag minnas känslan av, inte alltid lukten, som mötte mig när jag var liten. I vissa hus var lukten angenäm, i andra frisk men obefintlig, i några var den odefinierbar med en antydan till främmande land eller mat.
Ingen har sett men kanske ändå längta till huset Pella växer upp i. Inför mitt inre ser jag: de nötta möblerna fulla med märken och minnen, anar doften av möbelpolish och såpa. Klaffen i hennes rum där drömmar om att bli författare formas medan hon försöker med armbågarna nöta gropar i skivan. Nötta mjuka trasmattor. Knaster i någon öppen spis. Trädgården där immiga plommon dignar på träden och där hennes vänner nästintill går vilse i höstrusket.
Hemtrevlig är ordet. Som att dra på sig en varm vintertröja omslutas av trygghet och värme. Varmt är kanske inte ordet, i vintertid när bara fötter på lena trätrallar hoppar i väntan på att varmt vatten värms upp för att sedan hällas i det lejontassklädda badkaret i källaren, men äkta.
Huset vid på heden vid havet som Pella och Ulf Jacob flyttar in i är i ärlighetens namn, mitt drömhus (med visst inslag av moderniteter). Meningen "...oxeln som pickar på fönstret", sammanfattar min inre bild.
Känner du samma eller tycker du att det fjompas för mycket? Skriv o berätta!!
Hälsning
Eder S
Visst ska en vara nöjd med det en har, med det en åstadkommit, med sitt boende, med valda ting som utgör ens hem. Doften, eller lukten kanske man ska säga, är en viktig bit av ett hem, lukten som möter näsan direkt man öppnar ytterdörrren. Avtrycket som gör varje hem till sitt unika hem. Jag kan än idag minnas känslan av, inte alltid lukten, som mötte mig när jag var liten. I vissa hus var lukten angenäm, i andra frisk men obefintlig, i några var den odefinierbar med en antydan till främmande land eller mat.
Ingen har sett men kanske ändå längta till huset Pella växer upp i. Inför mitt inre ser jag: de nötta möblerna fulla med märken och minnen, anar doften av möbelpolish och såpa. Klaffen i hennes rum där drömmar om att bli författare formas medan hon försöker med armbågarna nöta gropar i skivan. Nötta mjuka trasmattor. Knaster i någon öppen spis. Trädgården där immiga plommon dignar på träden och där hennes vänner nästintill går vilse i höstrusket.
Hemtrevlig är ordet. Som att dra på sig en varm vintertröja omslutas av trygghet och värme. Varmt är kanske inte ordet, i vintertid när bara fötter på lena trätrallar hoppar i väntan på att varmt vatten värms upp för att sedan hällas i det lejontassklädda badkaret i källaren, men äkta.
Huset vid på heden vid havet som Pella och Ulf Jacob flyttar in i är i ärlighetens namn, mitt drömhus (med visst inslag av moderniteter). Meningen "...oxeln som pickar på fönstret", sammanfattar min inre bild.
Känner du samma eller tycker du att det fjompas för mycket? Skriv o berätta!!
Hälsning
Eder S
torsdag 18 augusti 2011
fredag 15 juli 2011
Den första dagen
Hej!
Jag önskar jag kunde skriva som Anna-Lisa Wärnlöf (under psydonymen Claque); kvickt, underfundigt, egensinnigt, underhållande roligt redan från första rad. Nu är jag varken Claque eller någon författare men det kan nog göra detsamma, eftersom den här bloggen är tillägnad ALLA oss som är en Pella-karaktär. I tanke, ord, utseende, handling och/eller känsla. Vi som av någon eller oss själva, en gång fått en bok om Pella och som efter ett par sidor fått känslan; att höra hemma.
Varken det ena eller det andra fotot blev så värst lyckat men du får en hygglig uppfattning hur omslagen ser ut. På Lennerbloms är det en bild på Pella och Ulf Jacob med deras kattunge.
Efter att ha "googlat" en stund på Anna-Lisa Wärnlöf, Claque samt Pella förstod jag att jag inte ensam älskar denna härliga karaktär, hennes vänner, Claques finurliga språk och underbara böcker. För att citera Pella i Pellas andra bok: "Jag satt i trivsel som i en varm blå kappa, och det var som om någon hade ryckt av mig den...".
Jag insåg att jag ville vara ensam med min Pella (min och min va!). Kan du tänka dig ett sånt ego. Sedan trädde ett mer nobelt sinne in och en tanke slog mig: varför inte samla oss Claque-älskare istället på en blogg? Inlägg, funderingar, analyser och delad gemenskap.
Eftersom jag med hundra procent sannolikhet kommer påtvinga mina döttrar (och söner om jag sådana hade fått) att läsa hennes böcker, kommer kanske du också göra detsamma. En liten men naggande god fanskara som långsamt ökar genom arv och vänskap.
Min lill-kusin Ebba 18 ska strax få sitt första ex. Själv fick jag Pellas bok av mamma när jag skulle på konfirmationsläger. Och jag säger bara: utan den boken hade jag antagligen gått ner i sjön och dränkt mig för värre läger har jag aldrig varit på. Tack vare boken om Pellas konfirmation fick jag en stund var dag då jag i min fantasi kunde flyga in i hennes värld och skratta mig glad igen.
Vem var det som du senast gav, lånade ut eller rekommenderade en Pella-bok till?
Hälsningar
Er
Sara
Jag önskar jag kunde skriva som Anna-Lisa Wärnlöf (under psydonymen Claque); kvickt, underfundigt, egensinnigt, underhållande roligt redan från första rad. Nu är jag varken Claque eller någon författare men det kan nog göra detsamma, eftersom den här bloggen är tillägnad ALLA oss som är en Pella-karaktär. I tanke, ord, utseende, handling och/eller känsla. Vi som av någon eller oss själva, en gång fått en bok om Pella och som efter ett par sidor fått känslan; att höra hemma.
Varken det ena eller det andra fotot blev så värst lyckat men du får en hygglig uppfattning hur omslagen ser ut. På Lennerbloms är det en bild på Pella och Ulf Jacob med deras kattunge.
Efter att ha "googlat" en stund på Anna-Lisa Wärnlöf, Claque samt Pella förstod jag att jag inte ensam älskar denna härliga karaktär, hennes vänner, Claques finurliga språk och underbara böcker. För att citera Pella i Pellas andra bok: "Jag satt i trivsel som i en varm blå kappa, och det var som om någon hade ryckt av mig den...".
Jag insåg att jag ville vara ensam med min Pella (min och min va!). Kan du tänka dig ett sånt ego. Sedan trädde ett mer nobelt sinne in och en tanke slog mig: varför inte samla oss Claque-älskare istället på en blogg? Inlägg, funderingar, analyser och delad gemenskap.
Eftersom jag med hundra procent sannolikhet kommer påtvinga mina döttrar (och söner om jag sådana hade fått) att läsa hennes böcker, kommer kanske du också göra detsamma. En liten men naggande god fanskara som långsamt ökar genom arv och vänskap.
Min lill-kusin Ebba 18 ska strax få sitt första ex. Själv fick jag Pellas bok av mamma när jag skulle på konfirmationsläger. Och jag säger bara: utan den boken hade jag antagligen gått ner i sjön och dränkt mig för värre läger har jag aldrig varit på. Tack vare boken om Pellas konfirmation fick jag en stund var dag då jag i min fantasi kunde flyga in i hennes värld och skratta mig glad igen.
Vem var det som du senast gav, lånade ut eller rekommenderade en Pella-bok till?
Hälsningar
Er
Sara
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)