Äntligen!
Under Allahelgonahelgen hittar jag i bokhyllan hemma hos mamma och pappa en trevlig bok. Mamma har nästan alla böcker av Claque. I samlingen fann jag "Ingkvist". Utgiven 1964 med orginalomslag av Helga Henschen, se nedan.
På följande sätt beskriver Claque boken:
Om Ingkvist har Claque tidigare berättat i Fredrikes barn. Vilken känsla att hitta en oläst Claque bok! Redan 20 sidor in finns tydliga Pella-drag. Ingen kopia, märk väl, utan drag av en egensinnig flicka med skinn på näsan och tydliga åsikter, blott 10 år gammal.
En bok fokuserad på barn men där vuxna finns med i periferin, vuxna som för mig inte framstår som några bra förebilder. Inte ens Ingqvists egen kärleksfulla men så frånvarande far. Eget ansvar. Fri uppfostran. Barn som får ta hand om varandra. Inte helt säker på att jag gillar den tanken, men kanske det var betydligt mer av "vind för våg" förr när dagis och fritids inte fanns på samma sätt som idag?
Hade gärna velat höra vad du tycker om boken. Hur du skulle beskriva livet då.
Med vänlig
"god fortsättning"-hälsning!
