Om Ni Behagar - Kåserier av Claque





Fotot är en tillfällig lösning. Det blir till att låna en
 digitalkamera  nästa gång och föreviga distanslånet for good.

Hur är boken du läge trånat efter? En snabb kommentar tack..

Jo tack, bara bra. Att läsa den var som att dyka ner i Stockholm på 50-talet. Språket är, trots sin lättsamhet, 50 år gamalt. Trots det får jag läsa om meningarna emellanåt för att inte missa nyanser.

Boken handlar om resan till Stockholm en sommar. Resenärerna var en härlig överraskning att upptäcka: Pella, Majorskan (farmor), Majoren (farfar) och Signhild. Bruno heter farfar och Elisabeth farmor.

Ta mig inte på ordet att Majorskan och Majoren är "farmor" och "farfar" från Pella-böckerna. Karaktärerna i Som Ni Behagar lyser starkare och framförallt majorskan tar en härlig plats i boken. I Pella-serien uppfattar jag dem mer lågmälda alltjämt lika kloka och jordnära.

En hel del annat folk såsom kusin Jerker finns också med, men när Pella tillsammans med sina vänner åker på en milt sagt äventyrlig vårhelg, finns inte Tova att läsa. Men det blir ett väldigt underhållande kapitel med förlorade skor, brända korvar och tävling i högsta elden.

Sid 107 En avundsvärd ålder:
- Jag tycker Pella ser smutsig ut, försäkrade majorskan, plockade av barnet en del lösare överplagg och gjorde en rutinerad översyn i största allmänhet.

På bokens baksida kan vi bland annat läsa:
"Den unga Pellas kärleksliv
kompliceras av att hon omfattar vedgubben Pilstrand och en skärkindad gosse från Malmö med samma heta låga. Poetens hustru Ida, prövad men full av hin, kämpar sin privata kamp mot naturlagarna, som ogillar henne och försöker utrota henne"



En annan trevlig upptäckt var omslaget som illustrerades av en Gustav Adolf Wärnöf (maken?).



Nästa spännande läsmål!



Du som läst Om Ni Behagar kanske är av en annan uppfattning. Låt höra!

Och glöm inte, ser du ett exemplar som letar maka, blir du rikligt belönad av undertecknad.

Hälsningar

Sara



Genusperspektiv i Om Ni behagar

På grund av fotots kvalitet har jag skrivit av det. Sid 102. Kapitel "Ta själv först, älskling"

"-  Det var hon som började, försäkrade poeten buttert och pekade på sin hustru med en ny bulle.
-  Vem citerar Evald nu? undrade majorskan. Jo, nu minns jag; det var Adam. Han angav visst tonen för hela sitt kön. Det är mycket männen har sagt sedan hans tid, men det har du aldrig underlåtit att säga: "Det var hon som började."
- Det är ju logiskt, tyckte poeten och blev på bättre humör. Eftersom det alltid var hon som började.
- Visst var det så, sade majorskan och log hult. Annars hade vi aldrig kommit ur fläcken. Jag har aldrig satt ifråga att det var hon som började. Det enda som förvånar mig är mannens enständiga och oavlåtliga erkännande av detta faktum. Några andra initiativ brukar ni inte vara så pigga på att tillvita oss.
- Det var inte så jag menade, sa poeten buttert.
- Men så var det jag menade, sade majorskan älskvärt.
- Fruntimmer, sade poeten till dörrposten."


Jag finner hela kapitlet om poeten roande. Det är kvicka repliker i fin välmening där alla tre inblandade; majorskan (farmor), poeten och poetens hustru vinner var för sig och tillsammans poäng.

Men jag måste få tag i ett exemplar så jag kan få läsa om texten. Ja, inte ovan just men hela boken för att ta åt mig ordentligt av Anna-Lisa Wärnlöfs just kvicka svenska. Någon som sett eller sitter på ett ex? Hör genast av er!

För mer krydda åt innehållet på bloggen skulle här nu redovisats en mer akademisk analys kring genusperpektivet hurvida Claque framställde sina karaktärer som tidiga feminister eller helt enkelt självsäkra men utan den insikten att vara det?

What do you make out of it?

Bästa hälsningar
Sara