Hej där!
Visst ska en vara nöjd med det en har, med det en åstadkommit, med sitt boende, med valda ting som utgör ens hem. Doften, eller lukten kanske man ska säga, är en viktig bit av ett hem, lukten som möter näsan direkt man öppnar ytterdörrren. Avtrycket som gör varje hem till sitt unika hem. Jag kan än idag minnas känslan av, inte alltid lukten, som mötte mig när jag var liten. I vissa hus var lukten angenäm, i andra frisk men obefintlig, i några var den odefinierbar med en antydan till främmande land eller mat.
Ingen har sett men kanske ändå längta till huset Pella växer upp i. Inför mitt inre ser jag: de nötta möblerna fulla med märken och minnen, anar doften av möbelpolish och såpa. Klaffen i hennes rum där drömmar om att bli författare formas medan hon försöker med armbågarna nöta gropar i skivan. Nötta mjuka trasmattor. Knaster i någon öppen spis. Trädgården där immiga plommon dignar på träden och där hennes vänner nästintill går vilse i höstrusket.
Hemtrevlig är ordet. Som att dra på sig en varm vintertröja omslutas av trygghet och värme. Varmt är kanske inte ordet, i vintertid när bara fötter på lena trätrallar hoppar i väntan på att varmt vatten värms upp för att sedan hällas i det lejontassklädda badkaret i källaren, men äkta.
Huset vid på heden vid havet som Pella och Ulf Jacob flyttar in i är i ärlighetens namn, mitt drömhus (med visst inslag av moderniteter). Meningen "...oxeln som pickar på fönstret", sammanfattar min inre bild.
Känner du samma eller tycker du att det fjompas för mycket? Skriv o berätta!!
Hälsning
Eder S
