På grund av fotots kvalitet har jag skrivit av det. Sid 102. Kapitel "Ta själv först, älskling"
"- Det var hon som började, försäkrade poeten buttert och pekade på sin hustru med en ny bulle.
- Vem citerar Evald nu? undrade majorskan. Jo, nu minns jag; det var Adam. Han angav visst tonen för hela sitt kön. Det är mycket männen har sagt sedan hans tid, men det har du aldrig underlåtit att säga: "Det var hon som började."
- Det är ju logiskt, tyckte poeten och blev på bättre humör. Eftersom det alltid var hon som började.
- Visst var det så, sade majorskan och log hult. Annars hade vi aldrig kommit ur fläcken. Jag har aldrig satt ifråga att det var hon som började. Det enda som förvånar mig är mannens enständiga och oavlåtliga erkännande av detta faktum. Några andra initiativ brukar ni inte vara så pigga på att tillvita oss.
- Det var inte så jag menade, sa poeten buttert.
- Men så var det jag menade, sade majorskan älskvärt.
- Fruntimmer, sade poeten till dörrposten."
Jag finner hela kapitlet om poeten roande. Det är kvicka repliker i fin välmening där alla tre inblandade; majorskan (farmor), poeten och poetens hustru vinner var för sig och tillsammans poäng.
Men jag måste få tag i ett exemplar så jag kan få läsa om texten. Ja, inte ovan just men hela boken för att ta åt mig ordentligt av Anna-Lisa Wärnlöfs just kvicka svenska. Någon som sett eller sitter på ett ex? Hör genast av er!
För mer krydda åt innehållet på bloggen skulle här nu redovisats en mer akademisk analys kring genusperpektivet hurvida Claque framställde sina karaktärer som tidiga feminister eller helt enkelt självsäkra men utan den insikten att vara det?
What do you make out of it?
Bästa hälsningar
Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar