Efter en accelererande dag av kaos uppstår som ett slags pausrum någonstans inom mig själv, varje gång jag ser min blogg och tänker på vad den handlar om.
Det är häftigt!
Jag blir inspirerad av att skutta in i Pellas värld en stund och låta fingrarna sprätta iväg på tangenterna i takt med alla tankar som uppstår.
Och helst ska en en knotig gren picka oregelbundet mot fönstret i takt med vinden som sveper utanför. Vilken bok tänker jag på? :)
På kärt återseende säger jag bara.
Er
/Sara
