Jag önskar jag kunde skriva som Anna-Lisa Wärnlöf (under psydonymen Claque); kvickt, underfundigt, egensinnigt, underhållande roligt redan från första rad. Nu är jag varken Claque eller någon författare men det kan nog göra detsamma, eftersom den här bloggen är tillägnad ALLA oss som är en Pella-karaktär. I tanke, ord, utseende, handling och/eller känsla. Vi som av någon eller oss själva, en gång fått en bok om Pella och som efter ett par sidor fått känslan; att höra hemma.
Varken det ena eller det andra fotot blev så värst lyckat men du får en hygglig uppfattning hur omslagen ser ut. På Lennerbloms är det en bild på Pella och Ulf Jacob med deras kattunge.
Efter att ha "googlat" en stund på Anna-Lisa Wärnlöf, Claque samt Pella förstod jag att jag inte ensam älskar denna härliga karaktär, hennes vänner, Claques finurliga språk och underbara böcker. För att citera Pella i Pellas andra bok: "Jag satt i trivsel som i en varm blå kappa, och det var som om någon hade ryckt av mig den...".
Jag insåg att jag ville vara ensam med min Pella (min och min va!). Kan du tänka dig ett sånt ego. Sedan trädde ett mer nobelt sinne in och en tanke slog mig: varför inte samla oss Claque-älskare istället på en blogg? Inlägg, funderingar, analyser och delad gemenskap.
Eftersom jag med hundra procent sannolikhet kommer påtvinga mina döttrar (och söner om jag sådana hade fått) att läsa hennes böcker, kommer kanske du också göra detsamma. En liten men naggande god fanskara som långsamt ökar genom arv och vänskap.
Min lill-kusin Ebba 18 ska strax få sitt första ex. Själv fick jag Pellas bok av mamma när jag skulle på konfirmationsläger. Och jag säger bara: utan den boken hade jag antagligen gått ner i sjön och dränkt mig för värre läger har jag aldrig varit på. Tack vare boken om Pellas konfirmation fick jag en stund var dag då jag i min fantasi kunde flyga in i hennes värld och skratta mig glad igen.
Vem var det som du senast gav, lånade ut eller rekommenderade en Pella-bok till?
Hälsningar
Er
Sara
